som om jag hade nåt bättre för mig

falun på ettårskalas.

sitter jag hemma i hiens lägenhet i fagersta. behöver en kopp kaffe och en bulle, kanske en bakelse. problem, här finns ingen kaffebryggare.

idag ska jag kolla på en lägenhet tillsammans med jempo.

eurythmics - thorn in my side

jag kanske sagt det här förr, att jag alltid vart en person som har svårt att veta
saker och ting
vad som helst
jag minns när jag varliten och var hos min mormor. hon satt vid köksbordet och frågade vad mamma gjorde. jag svarade "jag vet inte" och hon sa "vad vet du egentligen?" inte på ett elakt vis såklart...
jag är ganska ovetanonsde om ditt och datt. ibland små saker och ibland stora. ibland saker jag gärna vill veta, vet jag inte. min fråga är; hur ska jag någin veta? kommer jag någonsin veta?


att höra människor tala om vad de vill med deras liv, deras ambitioner och mål, gör mig verligen beundrad men också stressad. min fråga är; hur ska jag någin veta? kommer jag någonsin veta?

men då till något bra, ingenting är omöjligt och jag tror fortfarande på någon sorts uppenbarelse.

det rinner tårar nedför min kind
framför vedspisen där elden pyr
molle äter hårdmacka på mattan
och julian ligger i min stora bäddsoffa där alldeles för många sovit samtidigt
vi berättade en saga tillsammans
för varandra
en liten del var
tillslut la vi in ljudeffekter och vi skrattade lite
jag har tvättat mitt hår som inte blivit tvättat på fem dagar
kalla mig äckel
jag är en djävul med horn i pannan

jag har kastat en sax i din dörr
spottat på dig alldeles för många gånger
och dragit dig i håret

jag lyssnar på coldplay
ser horan
men ännu mer mitt eget ansiktsuttryck i spegeln där på alanya
i turkiet
2008
vad gör jag?

tror att allt är enkelt?