ovisshet
jag kanske sagt det här förr, att jag alltid vart en person som har svårt att veta
saker och ting
vad som helst
jag minns när jag varliten och var hos min mormor. hon satt vid köksbordet och frågade vad mamma gjorde. jag svarade "jag vet inte" och hon sa "vad vet du egentligen?" inte på ett elakt vis såklart...
jag är ganska ovetanonsde om ditt och datt. ibland små saker och ibland stora. ibland saker jag gärna vill veta, vet jag inte. min fråga är; hur ska jag någin veta? kommer jag någonsin veta?
att höra människor tala om vad de vill med deras liv, deras ambitioner och mål, gör mig verligen beundrad men också stressad. min fråga är; hur ska jag någin veta? kommer jag någonsin veta?
men då till något bra, ingenting är omöjligt och jag tror fortfarande på någon sorts uppenbarelse.
Kommentarer
Postat av: Sara
Svaret om allting kommer nog någongång. Till vissa kommer nog bara svaret snabbare. Och det kan ändras. Bara för man tror att man vill något nu kanske det inte alls är vad man vill när man är 30. Men jag håller med, jag blir också stressad.
Långt där inne tror jag egentligen vet väldigt mycket. Man få gå på lyckan och det som känns bäst för stunden, för det är väl kanske också rätt för studen. Men kanske inte senare? Men det kan man ju aldrig veta.
Vi kanske borde boka in oss hos ett medium du och jag så vi kan få svar på alla funderingar som surrar runt i huvudet?
Men, jag tror svaret kommer med tiden om man vara är uppmärksam på det.
Postat av: annie
emma, det kommer :) jag tror på dig!
Postat av: emma
Stressar man i livet blir man knäpp. Kolla bara på mig. ta d lugnt:)
Trackback
