som om jag hade nåt bättre för mig

när två norska kvinnor plötsligt dök upp på tåget i deras jakt efter att förhindra spridningen av narkotika bröt tystnaden för mig och tjejen mitt emot. ibland känns det lite fånigt att börja prata om väder och vind med en främling, men jag tror vi hade nåt gemensant. om inte minst att känna tristess över att sitta tyst i fyra timmar... på ett tåg men en kvinna som tuggade tuggummi högre än vad jag smaskar godis.

jag böt tåg i hallsberg, gav min smörgås till en tiggande, påverkad dam och hoppade på nästa tåg mot örebro. böt tåg igen och där träffade jag malin z. det gick fort hem idag, och nu är jag hemma. (eller jag har vart hemma många timmar) känner mig lika frustrerad som jag gjorde då jag fått körkort men inte hade någon bil. det betyder att jag är hemma men att jag ännu inte träffat min pojkvän.

oslo då? jag skrev ut massa cv:n och jag och mirjam sprang genom (hela) oslo. in i varje affär och fråga om de behövde personal. oftast fick vi ett nej, men ibland blev vi till och med erbjuden en bostad, i alla fall ett rum. sen ljög vi för dumma norrmän att vi var två svenska tjejer på besök i norge från uppsala universitet för att fråga norrmän vilka svenska kändisar de kände igen. gunde svan? gustav vasa? björn skifs? jag har aldrig skrattat så mycket som jag gjorde dessa dagar. någon gång kanske ni får se filmen då vi frågar en kille om han smakat den svenska fisken "snuskhummer"....

nu får vi se vad som händer.