so many tears
i slutet av förra året satt vi på elsas och fikade i vanlig ordning. det är något av det enda som finns att göra i norberg. men det har jag inte insett först nu. vi skrev i alla fall en varsin lapp på saker vi själva ville göra år 2011. jag skrev inte att jag skulle flytta till stockholm för det hade jag ingen aning om då. jag skrev saker som att jag skulle hälsa på emma haals i uppsala, ha en sushikväll, åka till solen eller bli av med min spyfobi. jag gick till en kurator några gånger och pratade om min fobi. just då bokade vi en resa till thailand och jag hade sån ångest. jag fick lära mig att andas men jag kunde ändå inte låta bli att tänka på hur jävla jobbigt det skulle bli att åka båt, bil eller tåg. eller flyg. några dagar innan avresa var jag där igen och hon bad mig att berätta allt bra jag trodde vi skulle göra där. det var övervägande. klart övervägande. än mina dumma fårhagor. som alltid är värre i mina tankar än i själva verkligheten. jag somnade på båten några dagar innan hemfärd och jag satt kvar på min plats i flygplanet trots att tjejen framför mig bad flygvärdinnan om en påse. nu bor jag här och jag åker tunnelbana nästan varje dag. ibland är det så mycket folk att man knappt kan andas och en gång har jag ramlat ner i en killes knä. jag minns när jag satt där i stolen och sa att jag aldrig skulle kunna flytta till stockholm och åka tunnelbana varje dag. man tror så lite om sig själv och ibland har man fel. jag sa att jag aldrig skulle trivas här och det gör jag ju faktiskt. fan, vad jag tjatar om att jag trivs här. MEN JAG GÖR DET VERKLIGEN!
i fredags vaknade jag av att telefonen ringde. det var ett mobilnummer jag inte kände igen. i andra änden var en kvinna från ett konditori här i närheten. hon ville att jag skulle komma på intervju och jag hoppade upp, fixade lite och gick iväg. det var över på 40 minuter och jag hade lite mer än en timme att slå ihjäl till nästa intervju. jag gick och åt sushi. jag älskar sushi men den här sushin var nog den dåligaste jag ätit. en kille kom fram och säger att han känner igen mig, "har du vart med i ballar av stål?" jag frågade om han hade något jobb åt mig och plötsligt satt jag där med två killar, åt sushi och pratade jobb. en timme senare är jag på intervju nummer två. han berättar att när jag börjar får jag köpa min egna skjorta och att jag kan komma lite tidigare på tisdag så kan jag få äta lunch. jag går däifrån och vet inte om det är provjobb eller vanligt jobb på tisdag. det jag vet är att jag strök ett café på måndag för provjobbet på konditoriet och att jag inte åker till coffehouse by george. sen ångrar jag mig och tänker att jag missat två jobbchanser. jag åker med mirjam till slussen och går hela götgatan hem. jag inser flera gånger på vägen att jag måste köpa mig en varmare jacka. mirjam kommer hem och vi bestämmer oss för att gå ut. massa timmar senare vaknar jag upp och inser att vi ska ha inflyttningsfest.. mer om det en annan dag.
Kommentarer
Trackback