som om jag hade nåt bättre för mig

när jag började fjärde klass sprang jag alltid vart jag än skulle. till matsalen, från matsalen, till bilden och till gymnastiken. jag var med i elevrådet och kamratstödjarna och en gång åkte jag inlines till skolan. utanför min mormors trappuppgång var det ny asfalt och det märke jag inte först mina inlines inte gled fram längre. jag fick ett stort skrapsår på mitt ena knä och jag satt på det där jäkla kamratstödjemötet och vågade aldrig säga något. det brände så mycket och blodet rann längst benet. sen började jag på innebandy. vi var så många som spelade och jag var bland de yngsta. några tjejer i sexan berättade i omklädningsrummet om hur de hade pussat killar, jag visste ingenting om sånt. jag älskade innebandyn och jag längtade alltid till träningarna. om jag fick välja skulle jag kunna ha tränat fem dagar i veckan och spelat match två. när jag gick i femman blev min pappa tränare tillsammans med din mamma. vi åkte alltid i samma bil till matcherna och sjöng med till ring så spelar vi som pappa alltid envisades med att lyssna på. vi vann ibland men förlorade kanske mer. en gång blev vi distriktsmästare (eller ljuger jag nu?) rönnby tigers var våra största konkurrenter och derbyt mot per ols var alltid nervöst. en gång gjorde jag mål när det var fyra sekunder kvar. det var den största lyckan som tolvåring, att göra mål. på måndagen efter varje match klev jag alltid upp lite extra tidigt för att läsa annonsen i tidningen. min sista vinter som tolvåring började jag spela fotboll också. vi tränade inomhus och jag var skitdålig med fötterna. när sommaren kom åkte vi på massa cuper och gjorde sånna saker vi inte skulle haft råd med på innebandyn. den största cupen var gothia cup och jag saknade mamma och pappa varje kväll när jag skulle sova. några av mina lagkompisar träffade killar och jag hade blivit kär i dig. det var himla seriöst och det hela slutade med att vi kom tvåa efter att vi förlorat på straffar. jag hade så ont i magen under hela finalen och jag knappt ville spela. sen började jag sjuan och när vi sitter där i aulan ropas ditt namn upp. du hade bytt klass och vi skulle gå i samma. när jag gick hem från skolan brukade jag drömma om att du gick brevid men du var ihop med en tjej i nian. jag var aldrig bitter för det egentligen för jag älskade fortfarande innebandyn mest av allt.

jag kanske borde börja spela innebandy igen?