som om jag hade nåt bättre för mig

jag är bra på att snacka. jag är bra på att snacka om saker jag ska eller vill göra men som sällan blir av, jag är bra på att snacka med mina kollegor, bra på att snacka i telefonen och jag är bra på att snacka strunt. men ibland har jag ingenting att säga. så brukar jag känna när jag tänker att jag ska skriva ett inlägg här. jag har ju ingenting att skriva för jag har ju redan snackat om allt med alla och vadå, hur intressant är det vad jag gör om dagarna? 

 

men jag kanske ska skriva något ändå... om inte annat är det alltid kul att läsa när jag på min lunchrast gått igenom både instagram och facebook sju, åtta gånger.

 

okej, jag blev ju som sagt sjuk efter att jag kommit tillbaka till stockholm från norberg. jag låg i soffan eller sängen med täcket och frös. jag försökte kolla lite på svensson svensson eller så sov jag mest. jag hade världens bästa kille som tog hand om mig och jag blir nog lite som en kille när jag är sjuk, jag tycker synd om mig själv och blir lite extra sjuk.. på söndagen åkte vi till IKEA och köpte en ny säng. den kom hem till oss på kvällen och när vi vaknade dagen efter hade vi ont lite här och var. sängen var nog för hård men det känns bättre nu och vi ska dessutom eventuellt hämta en stor madrass som niklas har och lägga på, då blir den nog mjukare.

 

på måndagen jobbade jag och jag hade ett nytt pass, bageripasset. jag började 11 och slutade 1830. skönt att inte sluta 2130 för en gångs skull. bageripasset innebär att man ska städa bageriet. eller mest diska massa plåtar och formar osv. det är rätt nice att stå där och diska och lyssna på musik och inte behöva vara trevlig mot massa kunder. chefen var inte så glad på mig när jag inte hade ett förkläde på mig eller när jag inte visste vart jag skulle lägga en speciell plåt men sen vände hon allt och blev istället arg på mina kollegor för att de inte hade berättat allt i minsta detalj för mig. när jag då påstod att det kanske någongång borde vara ett personalmöte blev hon skitförbannad. jag såg framför mig hur jag knöt upp mitt förkläde, slängde det på golvet och sa "jag säger upp mig" men istället blev jag som en mus och hade ingenting att säga...

 

tre dagar senare, efter två till bageripass och en ledig dag då vi förövrigt fick hit mormors gamla sideboard hände något. allt börjar med att chefen säger till mig att jag ska plocka disken tystare och alla vet ju hur det skramlar när man plockar disk. jag svarar då "ja, jag kan plocka disken tystare om du pratar tystare och mer trevligt". en kollega står bakom chefen och gör tummen upp till mig. shit, jag kände mig lite stolt men samtidigt jävligt töntig men efter att ha varit en mus och tagit allt kände jag att allt bara brast och att jag inte längre brydde mig. jag bryr mig inte om hon av någon konstig anledning läser det här heller för den delen. efter det säger jag till henne "du behandlar ju alla i din personal som skit. du uppskattar ju inte någon eller visar respekt för fem öre. det enda du gör är att klaga och gnälla...blablabla." det slutar med att hon inte vill prata med mig mer men jag känner ändå att det var bra att jag sa allt det där för all personal.

 

sen hade jag en ledig helg och kristin och hennes kille kom på besök till stockholm. vi träffades på lördagen efter att jag fikat med en gammal kollega från gsons. vi var hemma hos oss och åt brownies och drack kaffe sen gick vi till en bar och drack en öl. på fredagen gjordes det hemmagjord sushi här och fyfasiken vad gott det var.  sen kom måndagen igen och jag jobbade och när jag var ledig på onsdagen gjorde jag ett cellprov. i fredags fyllde savvi år och vi åt frukostbuffe på ett hotell här i närheten sen jobbade jag hela helgen.

 

idag är jag dock ledig och det regnar. suck.