den 31 oktober 2011




jag ligger på din kökssoffa som så många gånger förr. vi dricker kaffe med grädde och pratar jobb. jag säger att jag ska skriva ett cv och söka nya jobb för innan mars ska jag sluta på elsas. detta var 2009 någongång och jag blir kvar tills idag. den 31 oktober 2011.


jag vaknar av att telefonen ringer och jag har fått ett meddelande. jag äter frukost och lyssnar på reggae sen tar jag hissen ner och precis när jag kommer ut från porten åker bussen förbi. jag springer i mina höga skor och lyckas hålla mig från att ramla. på götgatan blir jag fotad av en streetstylefotograf och sedan kommer en hög man fram och frågar om vägen till swedbank och när jag säger att jag inte vet och inte tänker kolla på min telefon så skriker han "kyss mig" så spottet sprutar. jag går vidare och klockan ett befinner jag mig på hotell rival. vi fyller i en bunt med papper och sedan sitter jag själv på ett sushihak i två timmar och pratar i telefonen. imorgon kommer mamma, therese och adam hit för att hälsa på. life's good!

i love it when you call me big poppa



jag säger i alla fall ja till heltidsjobbet och du säger att jag låter tveksam. jag svarar att det är jag självklart inte men i verkligheten är jag det som fan. sen berättar jag om mitt beslut för chefen på konditoriet och vi sitter av några minuter på min rast och diskuterar. hon försöker övertala mig att stanna men jag har redan tackat ja till något jag inte vet vad det innebär. och jag älskar det. nu måste jag bara fixa punkan på min cykel och imorgon ska jag ringa två samtal och ge ett beslut som jag har längtat efter alldeles för länge.




beslutsångest


jag sitter på tunnelbanan och den är nästan tom. mitt emot mig sitter du och läser metro. när du kliver av tar jag tidningen och det första mina ögon ser är "nu är vinterkräksjukan här" det hugger till i min mage och på några få sekunder har jag både hunnit tänka på hur jag skulle göra om jag fick kräksjukan på jobbet, att någon kanske bär på smittan som sitter i samma vagn som mig eller vart jag skulle spy om det kom plötsligt. en gubbe hostar till och nästa station är skanstull. jag hoppar av och det regnar och är mörkt ute. min buss kommer precis och jag hoppar på och tre minuter senare hoppar jag av och åker hissen upp till fjärde våningen. några timmar senare står jag på jobbet och pratar i telefonen. hon berättar att hon vill anställa mig och plötsligt har jag två jobb. det är nu man önskar att man var så där liten att mamma bestämde vad man skulle välja...

en och en halv vecka utan punkt



och sen vaknar man upp där någon fyller år och vi dricker kaffe i soffan sen stänger jag dörren och går ner för trapporna och på tunnelbanan lyssnar jag på så hög musik att jag skulle kunna få tinnitus men ingenting spelar egentligen någon roll för jag skulle bara provjobba och jag skulle ändå inte få någon lön så egentligen borde jag aldrig köpt det där godiset för mina pengar tog slut och trots det skulle jag provjobba dagen efter igen och sedan kom den där intervjun jag egentligen sket i men som trots det var min bästa intervju och efter det satt vi på ett konditori i flera timmar och vi skulle gå ut på krogen efter men det stängde när vi kom dit och egentligen blev det nog inte så lyckat men trots det så gick vi ut dagen efter igen och jag somnade med min sjal runt halsen och två dagar efter jobbade jag på riktigt och på kvällen hade vi våran inflyttningsfest och vi står i sängen och jag mimar till big poppa sen vaknar man upp igen och vi träffar ljunken som jag inte träffat på länge sen fikar vi och när du hoppat på tåget så går vi runt på söder och letar efter ett fik som är stängt då vi kommer fram och jag fryser om mina händer och vi pratar om allt mellan himmel och jord och dagen efter dricker vi kaffe ur kantstötta muggar innan jag hoppar på tunnelbanan och gpsar mig fram till gatan och går igenom världens finaste innegård för att komma ner i en källare utan täckning och gå på ännu en intervju som är över alledels för fort och sen går jag med mina höga skor för att köpa mig en för dyr tröja och sedan äta sallad själv på mc donalds punkt


tre år



för exakt tre år sen var jag i kupolen för en sminkkurs på make up store. när den är klar och jag står för att välja smink så ringer min mobil och i andra änden säger en röst "hej moster"
det var alltså tre år sen. grattis till världens sötaste charlie <3







här

var man inte så kaxig






arbetsintervju.



igår lärde jag mig att göra latte och cappuccino. jag provjobbade på ett café och sen kom julia hit. vi gick ut för att äta sushi och hamnade på ett ställe där 4 bitar sushi kostade 90 kronor. sen gick vi hem och sov och imorse när jag vaknade var jag så sjukt trött. jag skulle på arbetsintervju klockan elva men bestämde mig för att skita i den. dels för att jag inte hade koll på vad det var jag sökt och dels för att jag tror jag nästan fått jobb. precis när jag bestämt mig, vände mig och och skulle somna om så började byggarna borra här utanför. jag insåg att det var nog jävligt dumt att skita i den intervjun men lyckades ändå somna om. när jag står i duschen några timmar senare ringer min mobil och i andra änden är det hermani, kvinnan från jobbet. "hej emma, du skulle vara på en arbetsintervju för femton minuter sen" jag ljög och sa att jag trodde den skulle vara klockan 12 och hon bad mig komma till klockan ett istället. det blev ändrat igen och klockan tre befann jag mig på arbetsintervju nummer fyra eller något liknande. hon var så sjukt trevlig och jag skämdes att jag tidigare valt att skita i den. sen går vi hem, köper sushi och nu dricker vi vin. mirjam ska inte med ut, men vi lycks nog övertala henne.

utmaning



jag vill be alla som läser min blogg att skriva ett förslag på en maträtt som en kommentar. jag har stor brist på fantasi vad gäller mat och jag börjar tröttna på köttfärssås, kyckling och köttbullar. tack!







so many tears




i slutet av förra året satt vi på elsas och fikade i vanlig ordning. det är något av det enda som finns att göra i norberg. men det har jag inte insett först nu. vi skrev i alla fall en varsin lapp på saker vi själva ville göra år 2011. jag skrev inte att jag skulle flytta till stockholm för det hade jag ingen aning om då. jag skrev saker som att jag skulle hälsa på emma haals i uppsala, ha en sushikväll, åka till solen eller bli av med min spyfobi. jag gick till en kurator några gånger och pratade om min fobi. just då bokade vi en resa till thailand och jag hade sån ångest. jag fick lära mig att andas men jag kunde ändå inte låta bli att tänka på hur jävla jobbigt det skulle bli att åka båt, bil eller tåg. eller flyg. några dagar innan avresa var jag där igen och hon bad mig att berätta allt bra jag trodde vi skulle göra där. det var övervägande. klart övervägande. än mina dumma fårhagor. som alltid är värre i mina tankar än i själva verkligheten. jag somnade på båten några dagar innan hemfärd och jag satt kvar på min plats i flygplanet trots att tjejen framför mig bad flygvärdinnan om en påse. nu bor jag här och jag åker tunnelbana nästan varje dag. ibland är det så mycket folk att man knappt kan andas och en gång har jag ramlat ner i en killes knä. jag minns när jag satt där i stolen och sa att jag aldrig skulle kunna flytta till stockholm och åka tunnelbana varje dag. man tror så lite om sig själv och ibland har man fel. jag sa att jag aldrig skulle trivas här och det gör jag ju faktiskt. fan, vad jag tjatar om att jag trivs här. MEN JAG GÖR DET VERKLIGEN!
i fredags vaknade jag av att telefonen ringde. det var ett mobilnummer jag inte kände igen. i andra änden var en kvinna från ett konditori här i närheten. hon ville att jag skulle komma på intervju och jag hoppade upp, fixade lite och gick iväg. det var över på 40 minuter och jag hade lite mer än en timme att slå ihjäl till nästa intervju. jag gick och åt sushi. jag älskar sushi men den här sushin var nog den dåligaste jag ätit. en kille kom fram och säger att han känner igen mig, "har du vart med i ballar av stål?" jag frågade om han hade något jobb åt mig och plötsligt satt jag där med två killar, åt sushi och pratade jobb. en timme senare är jag på intervju nummer två. han berättar att när jag börjar får jag köpa min egna skjorta och att jag kan komma lite tidigare på tisdag så kan jag få äta lunch. jag går däifrån och vet inte om det är provjobb eller vanligt jobb på tisdag. det jag vet är att jag strök ett café på måndag för provjobbet på konditoriet och att jag inte åker till coffehouse by george. sen ångrar jag mig och tänker att jag missat två jobbchanser. jag åker med mirjam till slussen och går hela götgatan hem. jag inser flera gånger på vägen att jag måste köpa mig en varmare jacka. mirjam kommer hem och vi bestämmer oss för att gå ut. massa timmar senare vaknar jag upp och inser att vi ska ha inflyttningsfest.. mer om det en annan dag.

tre

vilken jäkla dag det blev. sitter hemma och söker jobb då mobilen ringer och jag får en arbetsintervju imorgon klockan två. jag uppfattar aldrig vad det var han ringde ifrån och var tvungen att fråga fyra gånger. vi lägger på och jag går till hemköp för att handla mat. då ringer telefonen igen och jag får ett provjobb på måndag klockan tio. kommer hem, står och lagar mat då mobilen ringer en tredje gång. denna gång var det killen från jobbet igår. han ville att jag skulle komma och jobba igen, klockan två imorgon. krock!


life goes on




när jag flyttade hit köpte jag nya skor. första gången jag använde dem hade jag bråttom och sprang genom hela parken. jag fick blåsor på hälarna och märkena efter dem är fortfarande kvar. några dagar senare skulle vi gå och fika och det ända jag fick på mina fötter var ett par flipflop. sen åkte jag hem till norberg och lämnade kvar dem där. nu har jag inte vart hemma på tre veckor. jag behöver en vinterjacka fast mest av allt behöver jag ett jobb. igår var jag och provjobbade på ett café. blir man yrkesskadad då man jobbat på elsas? jag tror det. killen jag jobbade med frågade mycket om min hemstad men sa hela tiden "där du kommer från i värmland" jag sa aldrig att jag kom från västmanland. ibland orkar man inte rätta människor för man kommer aldrig träffa dem igen. idag när jag var ute på en promenad så gick jag in på mariart. det är en makeup artist skola. det slutade med att jag hängde kvar där i 40 minuter då hon visade mig runt och gav mig massa information. det är nu man ska vinna drömvinsten. eller?




changes




jag har bott här i lite mer än en månad nu. jag vet vilken tunnelbana jag ska åka med och jag åker med trots att det är sjukt mycket folk. jag har ramlat och skrapat upp mina nyinköpta jeans och fått blåmärken på benen, blivit bränd av en plattång och råkat haft sönder en fönsterruta. jag vet vart jag ska hoppa på bussen och jag hittar ganska bra. jag har vart ut en del och jag har sett några spyor. jag handlar min egen mat och jag lagar den. jag har gjort rent toaletten och blivit insruerad av vaktmästaren hur man rensar avloppen. jag har gått på promenader och varje gång jag går förbi fotbollsplanen här borta blir jag så sugen att börja spela igen. jag söker jobb, jag har provjobbat och jag har träffat människor jag aldrig träffat förut. jag har tagit i hand med många men aldrig kommit ihåg deras namn. jag shoppar inte speciellt mycket men mina pengar försvinner ändå. ibland sover jag länge och är uppe sent på kvällarna. jag har fått besök av vänner från norberg och jag har festat till tidig morgon. jag har gråtit mig till sömns, skrattat tills jag fått ont i magen och saknat mina föräldrar. jag har kollat igenom alla videor jag har på mina systrars barn och jag saknar dem så himla mycket. jag har spelat rundpingis på krogen, jag har druckit vin och jag har ätit sushi tills jag spruckit. jag älskar min sambo, saknar mina vänner hemma och tänker mycket på att mitt liv är ganska förändrat nu. jag trivs dock väldigt bra, har kul och jag tillåter mig själv till att ha det!


RSS 2.0